Skatterättslig hemvist.
Skatterättslig hemvist i Spanien inträffar det första beskattningsår (kalenderår) när man sammantaget har vistats i Spanien mer än halva året (183 dagar). Spanien har då ett obegränsat globalt skatteanspråk.
Hemvist i en stat.
I det fall en svensk medborgare flyttar från Sverige till Spanien och enligt en sammantagen bedömning av omständigheterna som beskrivs i inkomstskattelangen 3.7 inte har väsentlig anknytning till Sverige, har Sverige ett begränsad skatteanspråk och personen är föremål för källbeskattning i Sverige, medan Spanien har ett obegränsad skatteanspråk. Då hemvisten enligt nationell skattelagstiftning är fastställt till en stat tillämpas skatteavtalets metodartiklar för att fördela beskattningsrätten, vidare tillämpas reglerna i artikel 24 för att undvika dubbel skatt. Sistnämnda metoder för undvikande av dubbel skatt skiljer sig åt beroende av inkomsttyp och utbetalare.
Dubbel hemvist.
I det fall en svensk medborgare flyttar från Sverige till Spanien och enligt en sammantagen bedömning av omständigheterna som beskrivs i inkomstskattelangen 3.7 har väsentlig anknytning till Sverige, har personen skatterättslig hemvist båda i Sverige och i Spanien efter utflytt.
Vid så kallad ”dubbel hemvist” skal hemvisten fastställas till en stat enligt skatteavtalets regler. Då den dubbla hemvisten är ett resultat av väsentlig anknytning på svensk sida tillämpas artikel 4.3 för att fastställa hemvisten de tre första åren efter utflytt från Sverige. Enligt denna artikel skal hemvist fastställas genom överenskommelse mellan svenska och spanska skattemyndigheter. Det finns inget krav på att överenskommelse skall uppnås. Enligt vägledning från SKV initieras processen om överenskommelse när spansk inkomstdeklaration är inlämnat och skatt är betald i Spanien. Vidare skal sedvanlig svensk inkomstdeklaration lämnas och skatt skall betalas i Sverige. Då det inte finns ett krav på att överenskommelse om fastställelse av hemvist skall uppnås, kan personen hamna i ett läge då skatt betalas båda i Sverige och i Spanien på samma inkomster. I dessa fall kan inte skatteavtalets regler för undvikande av dubbel skatt tillämpas då beskattningsrätten fördelas mellan hemviststat och källstat. Avräkning av spansk skatt som betalas på grund av spansk hemvist får enligt propositionen till skatteavtalet inte avräknas i Sverige. För att lösa problemet med dubbel hemvist när överenskommelse inte uppnås har EU tagit fram en tvisteslösningsmekanism (skiljedomsförfarande) för att fastställa hemvisten till en stat. Dessa processer tar lång tid, ofta flera år. Rekommendationen är därför att undvika /avveckla omständigheter i Sverige som leder till väsentlig anknytning innan flytten till Spanien. Det kan vara klokt att söka hjälp i processen för att säkerställa att man inte får dubbel hemvist. Vidare rekommenderar vi att man etablerar en solid förståelse av den nya skattesituationen och att denna baseras på de individuella omständigheterna som finns båda i Sverige och Spanien.
Dubbel icke hemvist och ”Beckham”
I det fall en svensk medborgare flyttar från Sverige till Spanien och enligt en sammantagen bedömning av omständigheterna som beskrivs i inkomstskattelangen 3.7 inte har väsentlig anknytning till Sverige, har Sverige ett begränsad skatteanspråk och personen är föremål för källbeskattning i Sverige.
Om personen beviljas non resident tax ”Beckham” i Spanien har Spanien ett skatteanspråk som begränsar sig till beskattning av källor i Spanien och tillgångar belägna på det spanska territoriet. I detta fall är personen föremål för källbeskattning i båda staterna, dubbel beskattning kan därför inte inträffa. Enligt skatteavtalets första artikel omfattas endast personer som är bosatta i den ena eller i båda staterna av skatteavtalet. Vidare tydliggörs det i artikel 4.1 andra stycket att en person som är föremål för källbeskattning i en stat inte anses vara skattemässigt bosatt i staten, detta gäller även om staten utfärdar hemvistsintyg på grund av vistelsetid som överstiger 182 dagar.
I det fall non resident tax beviljas i Spanien och att det inte föreligger väsentlig anknytning till Sverige blir resultatet dubbel icke hemvist. Skatteavtalet kan därför inte tillämpas. Fenomenet påverkar i huvudsak kapitalinkomster som reavinst från försäljning av värdepapper och utdelningar.
Enligt inkomstskattelagen har Sverige rätt att beskatta vinst från försäljning av värdepapper i tio år efter utflytt. Enligt skatteavtalets artikel 13 är beskattningsrätten av dessa vinster fördelat till hemviststaten (Spanien) efter flytt från Sverige. Då personen enligt ovan beskrivning inte har hemvist vare sig i Sverige eller Spanien kan inte skatteavtalets artikel 13 tillämpas. Svenskt skatteanspråk på kapitalvinster från försäljning av värdepapper kvarstår till personen får hemvist i Spanien enligt skatteavtalets regler.
Utdelningar till person som är begränsad skattskyldig i Sverige och samtidigt är begränsad skattskyldig i Spanien beskattas enligt kupongskattelagen med 30 % i Sverige. Skatteavtalets regler om 15 % kupongskatt i Sverige och beskattning som inkomst av kapital i Spanien med rätt till avräkning av svensk skatt kan inte tillämpas. Detta då personen enligt ovan beskrivning saknar hemvist i den ena eller båda staterna.
