Skatteavtalet mellan Sverige och Spanien.

Skatteavtalet är för de flesta okänd terräng. Många som flyttar till Spanien har bristfällig kunskap om den nya skattesituationen, detta leder tyvärr till onödiga problem och kostsamma processer.

Generellt är skatteavtal en bilateral överenskommelse mellan två stater, avtalet fördelar beskattningsrätten när dubbla skatteanspråk föreligger. Skatteavtal är i stor utsträckning likartad då de oftast bygger på ett modellavtal. Förutom den amerikanska modellen finns det i huvudsak två modellavtal, FN:s modellavtal och OECD:s modellavtal. FN:s modell tillämpas i huvudsak av utvecklingsländer medan OECD:s modell oftast används av västliga länder. FN:s avtal är något mer generös mot källstaten i fördelning av beskattningsrätt, detta kommer särskilt till uttryck i definitionen av ”fast driftställe” som leder till en beskattningsbar närvaro i värdlandet som verksamhet bedrivs.

Avtalet mellan Sverige och Spanien bygger i på OECD:s modellavtal, och beskattningsrätten fördelas mellan källstat och hemviststat. Avtalet är fördelat på 30 artiklar.

Artikel 1.

Den första artikel definierar hvilka som omfattas av överenskommelsen. Avtalet omfattar båda fysiska och juridiska personer som är skattemässigt bosatta i den ena eller i båda staterna. Detta innebär att alla fysiska och juridiska personer som är skattemässigt bosatta i Sverige och i Spanien omfattas av avtalet. Totalt omfattas nästan 70 miljoner fysiska och juridiska personer av skattealtalet.

Att en person omfattas av skatteavtalet betyder inte att skatteavtalet kan tillämpas. Det måste föreligga konkurrerande skatteanspråk på samma inkomst eller tillgång för att skatteavtalet aktualiseras. Vidare måste den skattemässiga hemvisten vara fastställd till en stat, samt att fastställelsen av hemvisten är accepterad av båda Sverige och Spanien. Detta är en förutsättning för tillämpning av skatteavtalet då avtalet fördelar beskattningsrätten mellan källstat och hemviststat.

Det kan finnas omständigheter som gör att båda staterna anser att en person har skattemässig hemvist, och situationer där båda staterna anser att en person inte har hemvist i vare sig den ena eller den andra staten. Vid dubbel hemvist skall hemvisten fastställas enligt överenskommelsen i avtalet. Vid dubbel icke-hemvist kan det av naturliga skäl inte föreligga konkurrerande anspråk då varje stats skatteanspråk begränsar sig till källor som är belägna i den ena eller den andra staten.

Då avtalet endast fördelar beskattningsrätten, beskattar varje stat enligt nationella skatteregler. Exempel på detta är villkoren för svensk sinkskatt. Villkoret för att få sinkskatt är att den skattskyldige enligt svenska regler är begränsad skattskyldig i Sverige. Sinkskatt beviljas inte om den skattskyldige enligt svenska regler bedöms vara obegränsad skattskyldig, trots att skatteavtalet fastställer hemvisten till Spanien.

Skatteavtalet kan endast inskränka en stats beskattningsrätt, därför kan beskattningen aldrig utökas och bli mer betungande efter tillämpning av avtalet.

På vissa inkomsttyper finns det ett procentuellt tak för beskattning i källstaten enligt angivna villkor i skatteavtalet.

 

Artikel 2. Definierar vilka inkomster och tillgångar som omfattas av avtalet. Arvskatt och gåvoskatt är exempel på skatter som inte omfattas av skatteavtalet.

 

Artikel 3. Redogör för allmänna definitioner som förekommer i avtalet.

 

Artikel 4. Definierar hemvist samt redogör för metoden som tillämpas för fastställelse av hemvist när det enligt nationella regler föreligger dubbel hemvist.

 

Artikel 5. Definierar när gränsöverskridande näringsverksamhet i källstaten blir ett ”fast driftställe” och när en beskattningsbar närvaro etableras i källstaten.

 

Fördelning av beskattningsrätt avseende inkomster finns i artiklarna 6 till och med 22.

Artikel 6. Definierar fast egendom och fördelar beskattningsrätten av inkomster som fast egendom kan generera.

 

Artikel 7. Definierar näringsverksamhet samt fördelar beskattningsrätten av rörelseinkomster, detta avser särskilt inkomster som genereras genom ett fast driftställe.

 

Artikel 8. Definierar inkomster som kommer från sjöfart och luftfart, samt fördelar beskattningsrätten.

 

Artikel 9. Definierar företag och ägare med intressegemenskap, regler för fastställelse av inkomster, regler för fastställelse av avdragsgilla kostnader, samt fördelning av beskattningsrätt.

 

Artikel 10. Definierar utdelning och fördelning av beskattningsrätt. Vidare anges det vissa begränsningar för källstaten avseende i beskattning av utdelningar.

 

Artikel 11. Definierar ränteinkomster och fördelar beskattningsrätt. Vidare anges det vissa begränsningar för beskattning i källstaten.

 

Artikel 12. Definiera ”Royalties” och fördelar beskattningsrätt. Vidare anges det vissa begränsningar för beskattning i källstaten.

 

Artikel 13. Definiera olika typer av kapitalvinster och fördelar beskattningsrätten.

 

Artikel 14. Definierar olika varianter av verksamhet som en fysisk person kan bedriva, samt fördelar beskattningsrätten av dessa inkomster.

 

Artikel 15. Definierar löneinkomster och fördelning av beskattningsrätt.

 

Artikel 16. Definierar styrelsearvode och fördelning av beskattningsrätt.

 

Artikel 17. Definierar inkomster som artister och idrottsmän kan ha, samt fördelning av beskattningsrätt.

 

Artikel 18. Definierar pensioner, livräntor, samt fördelning av beskattningsrätt.

 

Artikel 19. Definierar inkomster från offentlig anställning, pension från offentlig anställning samt fördelning av beskattningsrätt.

 

Artikel 20. Definierar studerande och fördelning av beskattningsrätt

 

Artikel 21. Definierar lärare och forskare samt fördelning av beskattningsrätt

 

Artikel 22. Beskriver övriga inkomster samt fördelning av beskattningsrätt

 

Beskattning av tillgångar / förmögenhet.

Artikel 23. Definierar förmögenhet och fördelning av beskattningsrätt.

 

Metoder för undvikande av dubbel skatt.

Artikel 24. Denna artikel beskriver vilka metoder som skall tillämpas för att undvika dubbel skatt när det föreligger konkurrerande skatteanspråk på samma inkomst eller tillgång.

I huvudsak finns det två metoder som tillämpas, kreditering och undantag. Med kreditering menas at den ena staten krediterar skatt som är betald i den andra staten. Det kan även förkomma omvänd kreditering vilket betyder at skatt betalas först  i den första staten, sen betalas skatt i den andra staten, och slutligen återbetalas skatt som är betald i den första staten. Undantag är som det låter, vissa inkomster kan vara undantagen för beskattning i den ena eller den andra staten.

 

Artikel 25. Denna artikel definierar diskriminering samt påföljande förbud mot diskriminering.

 

Artikel 26. Denna artikel beskriver förfarandet vid överenskommelse mellan staterna.

 

Artikel 27. Denna artikel reglerar utbytet av upplysningar mellan staterna.

 

Artikel 28. Denna artikel redogör för särskilda regler för diplomatiska och konsulära befattningshavare.

 

Artikel 29. Artikel tjugonio redogör för när avtalet träder ikraft.

 

Artikel 30. Denna sista artikel redogör för regler som avser uppsägning av skatteavtalet.

 

Vid permanent flytt till Spanien, temporära vistelser, och när man arbetar hemifrån för ett företag som har sitt säte utanför Spanien, är det avgörande att etablera en solid förståelse av vad som gäller. De flesta saknar nödvändig kompetens för att göra en uttömmande analys. Mycket kan man läsa sig till men det kan vara klokt att få hjälp med processen. Baserat på erfarenhet behöver de flesta hjälp med att ställa de rätta frågorna, ofta har man läst på vissa saker men saknar helhetsbilden.

Vi rekommenderar därför att ta hjälp med analysen.