Disclaimer & Varning
x

Haga Kapital eftersträvar att löpande uppdatera hemsidan med korrekt och relevant information. Lagar och regler förändras ständigt, trots vår strävan kan innehållet vara ofullständigt och/ eller felaktigt.

Informationen på denna webbplats utgör inte rådgivning eller rekommendationer i specifika ärenden. Texter och beskrivningar är endast avsedda som allmän information. Haga Kapital Financial Services påtar sig inget ansvar för användning av informationen i specifika ärenden. Länkar till andra webbplatser är endast avsedda för information och Haga Kapital ansvarar inte för innehållet på andra webbplatser.

Artiklar och texter som produceras av Haga Kapital och som publiceras på hemsidan är Haga Kapitals egendom. Förutom vad som föreskrivs i tvingande lag krävs Haga Kapitals skriftliga samtycke för kopiering, spridning och annan användning av innehållet.

Mon - Fri : 09:00 - 17:00
info@hagakapital.com
+34 616 854 498

Kommer USA lyckas att bromsa ekonomisk växt i Kina med sin nya strategiska plan?

This is a single blog caption

Kommer USA lyckas att bromsa ekonomisk växt i Kina med sin nya strategiska plan?

I våras beslutade den amerikanska kongressen om en strategisk plan avseende den framtida relationen till Kina. Strategin hade konsensus med stärkt stöd från båda republikaner och demokrater. Kongressen är starkt polariserad och en betydande del av republikanska ledamöter är fortfarande övertygat om att nuvarande administration har stulet valet. Konsensus i kongressen är därför en mycket intressant företeelse.

Dokumentet som beskriver strategin heter “US China Strategic Competition Act of 2021”, och är på hela 281 sidor. DAV21598 (senate.gov)

De första hundra sidorna beskriver det amerikanska narrativet, och Kina utpekas som ”Public Enemy number one”. Resten av dokumentet beskriver hur USA skall allokera resurser till at bekämpa det kinesiska hotet, samt vilka metoder som skall tillämpas.

Kongressens beskrivning av USA som den goda kraften och överlägsna roll i världen, har av flera bedömare jämförts med boken ”Mein Kampf”.

Även på höjden av det kalla kriget var liknande policydokument en sällan företeelse.

För de kommande 5 åren har kongressen beviljat nästan 6 miljarder kronor per år för att sälja budskapet. Dokumentet beskriver tydligt hur USA skall bedriva regimförändrande aktivitet, utbilda media och journalister, stödja separatister och oppositionella mm, detta för att etablera fiendebilden i det globala medvetandet, och skapa instabilitet i kinas relationer till andra länder. Kort sagt är allt tillåtet och ondskan skall bekämpas på alla arenor.

Kampen definieras som demokratiers goda kraft som med alla medel måste bekämpa det kinesiska kommunistpartiet. En analys avseende narrativets olika beståndsdelar har en begränsad nytta. Metoden som tillämpas för att förstå Kina består i att all information som kan tolkas som stöd för narrativet anses som sanning, information som inte stöder narrativet utdöms som propaganda. Den amerikanska bilden som beskriver ett vi (liberalistiska demokratier) mot Kina, delas dock inte av länder somt historiskt varit allierade.

Att samla ett globalt stöd för projektet har visat sig varit svårare än först tänkt, länder som tidigare varit självklara amerikanska allierade är inte lika självklara länger. Komplexiteten är hög och det finns många områden där de ”allierades” intressen inte länger stöder en amerikansk hegemoni.

Som en konsekvens av ett metodiskt arbete har den kinesiska regimen enligt världsbankens estimat lyft mer än 850 miljoner människor ut ur fattigdom. Den förbättrade levnadsstandarden har lett till att Kina snart är världen största ekonomi i nominella termer. Köpkraftsjusterad var Kina världen största ekonomi redan i 2014. För många länder är Kina redan den största handelspartnern, och antalet länder som har Kina i centrum av sitt ekonomiska intresse kommer öka lavinartad i framtiden.

Det är kanske något naivt å förvänta att USA som utgör mindre än 5 % av världens befolkning skall styra världen till evig tid.

Det ekonomiska samarbetet mellan Kina, EU, den afrikanska kontinenten, Asien, Centralasien och Mellanöstern växer i rasande fart. Alla vill ha tillgång till den enorma kinesiska marknaden.

Är det möjligt för USA att övertyga världen om att ge avkall på en bättre levnadsstandard i utbyte mot amerikansk hegemoni baserad på militär makt? Sannolikt inte. I Asien är detta extra tydligt, förutom Australien och Indien säger de flesta att ”tvinga oss inte att välja sida”.

Självklart finns det en viss skepsis avseende effekten av Kinas ambitioner, men trots detta har omfattande handelsavtal som RCEP (Regional Comprehensive Economic Partnership) signerats av 15 asiatiska länder, Brunei, Filipinerna, Indonesia, Kambodja, Laos, Malaysia, Myanmar, Kina, Singapore, Thailand, Vietnam, Australien, Japan, New Zealand och syd Korea.

Även i Europa är bilden splittrat, vid senaste G7 mötet uttalade Emmanuel Macron att G7 inte skall bli klubben mot Kina.

Vad kan vi så förvänta oss?

Den mediala bilden i västvärlden kommer sannolikt bli mer onyanserad och översvämmas med påståenden som bekräftar den kinesiska regimens ondska. Vidare kommer vi se en ökat militär aktivitet i USA:s drygt 800 globala militärbaser.

Vartefter den kinesiska och asiatiska levnadstandaren ökar kommer tyngdpunkten i världsekonomin fortsätta sin resa österut, och gradvis kommer västlig ekonomisk irrelevans bli mer tydlig.

 

 

Behovet för en nyanserad förståelse av östen och effekten av förskjutningen av den ekonomiska tyngdpunkten växer för varje dag. Det amerikanska narrativet och politisk korrekthet utgör ett betydande hinder för en nyanserad bild av verkligheten. En växande politisering av världsbilden försvårar därför möjligheterna att utveckla konstruktiva strategier i multilaterala samarbeten.

Hur uppfattas detta budskap i Kina?

Kinas ambition om att skapa en bättre levnadsstandard för befolkning resulterar självklart i ekonomisk växt. Att med alla medel arbeta för att förhindra ekonomisk växt tolkas därför av Kina, som en västlig ambition om att förhindra ett bättre liv för den kinesiska befolkningen.

Denna bild delas av de flesta stater i Asien, projektet har därför fått ett ljummet mottagande.

Senaste 40 åren har Kina med mycket begränsade resurser lyckats med en ekonomisk tillväxt som saknar historisk jämförelse. Detta i en konstant och tidvis extrem ideologisk motvind från väst. Nu är verkligheten en helt annan. Förutom enorma resurser och fyrtio år med erfarenhet av extrem framgång, är kinas enorma befolkning mycket samlat. Befolkningens stöd vilar på det faktum att myndigheterna inte bara har levererat på politiska löften, men i många avseenden överträffat i en omfattning som ingen hade förväntat.

Tyvärr är sannolikheten stor för att västliga länder lite för sent vaknar bak sin ideologiska järnridå, och tåget har lämnat perrongen.