Disclaimer & Varning
x

Haga Kapital eftersträvar att löpande uppdatera hemsidan med korrekt och relevant information. Lagar och regler förändras ständigt, trots vår strävan kan innehållet vara ofullständigt och/ eller felaktigt.

Informationen på denna webbplats utgör inte rådgivning eller rekommendationer i specifika ärenden. Texter och beskrivningar är endast avsedda som allmän information. Haga Kapital Financial Services påtar sig inget ansvar för användning av informationen i specifika ärenden. Länkar till andra webbplatser är endast avsedda för information och Haga Kapital ansvarar inte för innehållet på andra webbplatser.

Artiklar och texter som produceras av Haga Kapital och som publiceras på hemsidan är Haga Kapitals egendom. Förutom vad som föreskrivs i tvingande lag krävs Haga Kapitals skriftliga samtycke för kopiering, spridning och annan användning av innehållet.

Mon - Fri : 09:00 - 17:00
info@hagakapital.com
+34 616 854 498

Spaniens granne i syd.

This is a single blog caption

Spaniens granne i syd.

Den afrikanska kontinenten är en av Spaniens närmaste grannar med 54 länder. Europas intresse för Afrika begränsar sig till att betala Turkiet för att ta hand om ”problemet”. Den västliga strategilösa attityden till Afrika är mycket unik. Förutom att betala milliarder euros till Turkiet, tillhandahåller västliga institutioner som världsbanken lån till utvecklingsprojekt med en genomsnittlig (ocker) ränta på 9,11 % (år 2018). Till detta finns det många vidriga exempel på västlig exploatering som paketerats som ”hjälp” till regionen.
Jämför vi Afrikas befolkningsutveckling med Europas (inklusive Ryssland) ser vi en intressant bild. Året 1955 var Afrikas befolkning 253 miljoner, vid utgången av 2019 har siffan ökat till 1,34 miljarder.

Enligt FNs prognos kommer Afrikas befolkning uppgå till 2,5 miljarder om 30 år, medan Europas befolkning krymper från 747 miljoner till 710 miljoner. I skrivande stund är mer än hälften av Afrikas befolkning under 20 år medan siffran för Europa är 42,5 år. Om 30 år är samma siffra 25/47 år. Hur kommer det sig att Europa inte har en strategi för våra afrikanska ”bröder”? Och varför ser asiatiska länder Afrika som en gigantisk resurs?
Tidigt på nittiotalet etablerade Kina ett informellt samarbete med flera afrikanska länder, och år 2000 etablerades FOCAC (Forum on China-Africa cooperation). Sen dess har Kina efter framgångs-modellen från egna ekonomiska zoner byggt ut mer än 6200 kilometer med tåglinjer, 6500 kilometer med vägar, 80 kraftstationer, 20 djupa containerhamnar etc, listan är mycket lång. Till detta har Kina lånat ut stora summor till afrikanska infrastrukturprojekt, enlig Världsbankens uppskattning är Kina långivare till 14 % av statsskulden på kontinenten.

Statsskulden varierar men genomsnittligt uppgår den till ca 48 % av BNP. Enligt Institute of developing economies är genomsnittsräntan på kinesiska lån 3,6 % och ”grace years” kan uppgå till mer än tio år (ej ränta och amortering).
Ett flertal asiatiska länder har fått upp ögonen för Afrika. I stark kontrast till västvärldens diskreditering av Sino-Afrika sammabetet anser länder som Japan, Sydkorea, India och Singapore samarbetet som mycket framgångsrikt. Enligt en utredning från Japan rekommenderas myndigheterna att uppmuntra företag till etablering i Afrika, detta genom att kopiera ” the successful elements of the Chinese approach” vidare listar rapporten upp en mängd områden där kinas engagemang beskrivs som följande ”The Chinese have been extremely successful”.
Sen 2008 har väst haft nog med sig själv och levt som att inget har hänt, detta har i och för sig varit verkligheten för oss i väst. Å andra sidan har utvecklingen i asiatiska ekonomier haft en enorm volymökning. Köpkrafts justerar vi ekonomierna och jämför Kina, India, Asean 10 och Afrika med EU28 och USA, har öst vuxit ifrån oss. Dessa ekonomier utgör 74 % av väldsekonomien, och ca 60 % av tårtan ligger i öst medan resterande 40 % i väst. Enligt konsensus förväntning kommer öst växa med drygt 5 % medan väst i bästa fall växer med 1,8 %. Det vi ser är en kraftig förskjutning av den ekonomiska tyngdpunkten från väst till Öst. Ur ett asiatiskt perspektiv kommer västvärldens relevans gradvis krympa medan vårt beroende av öst ökar dag för dag. Senaste årens ökning i handel mellan Kina och EU har lett till att de numera är varandras största handelspartner.

USA och EU har sen efterkrigstiden varit nära allierade avseende ekonomi och säkerhetspolitik. Detta är inte länger en självklar konstellation. USA har valt en protektionistisk strategi medan EU sliter med att samla stöd till en enad front.
Senaste åren har asiatiska ekonomier förändrats radikalt, sen 1990 har Vietnam lyft 46,5 miljoner ut ur fattigdom. Under perioden 1995 till 2015 lyfte Indien 480 miljoner ut ur fattigdom, och Kina har sen 1980 lyft ca 850 miljoner ut ur fattigdom. Utvecklingen har varit helt utan historisk jämförelse, men under samma period har västvärlden sett en kraftig ökning i utanförskap.
Det europeiska omvärlds-medvetande är mycket begränsad jämfört med framväxande ekonomier, och fenomenet genererar en mängd relevanta frågor.
Vad hände med efterkrigstidens framgångssaga i väst? Och vart gick det fel? Hur kan asiatiska länder se Afrika som en jämbördig handelspartner medan vi betalar för att bli av med ”problemet”?