Disclaimer & Varning
x

Haga Kapital eftersträvar att löpande uppdatera hemsidan med korrekt och relevant information. Lagar och regler förändras ständigt, trots vår strävan kan innehållet vara ofullständigt och/ eller felaktigt.

Informationen på denna webbplats utgör inte rådgivning eller rekommendationer i specifika ärenden. Texter och beskrivningar är endast avsedda som allmän information. Haga Kapital Financial Services påtar sig inget ansvar för användning av informationen i specifika ärenden. Länkar till andra webbplatser är endast avsedda för information och Haga Kapital ansvarar inte för innehållet på andra webbplatser.

Artiklar och texter som produceras av Haga Kapital och som publiceras på hemsidan är Haga Kapitals egendom. Förutom vad som föreskrivs i tvingande lag krävs Haga Kapitals skriftliga samtycke för kopiering, spridning och annan användning av innehållet.

Mon - Fri : 09:00 - 17:00
info@hagakapital.com
+34 616 854 498

Kina, Vän eller fiende? Och hur påverkas Sydeuropa av handelskonflikten?

This is a single blog caption

Kina, Vän eller fiende? Och hur påverkas Sydeuropa av handelskonflikten?

Efter hundra år med ideologiskt krig där kommunistiska och marknadsekonomiska idéer har tävlat om hur man bäst organiserar en ekonomi bör man ställa sig frågan, är möjligt för en västerlänning att bilda sig en balanserad syn på Kina?

Förmågan att rationellt och balanserad bedöma vår ideologiska vän/fiende i öst är sannolikt mycket begränsad. Vidare kan det vara relevant att fråga sig om en balanserad syn är önskvärd, eller vill vi bekvämt befästa de åsikter vi redan har?

Om vi upplever Kina som vän eller fiende vill i hög grad forma de relationer som utvecklas mellan framtidens Kina och Europa. Den politiska kampen om rätten att definiera sanningen om Kina handlar således om mera än handelshinder.

I det fall man med en begränsad (o)förmåga söker en balanserad bild bör man ta mod till sig och redogöra för den världsbild man redan har. Vidare bör man identifiera den information som skapat vår världsbild, och slutligen identifiera vilka källor som har bidragit.

Övningen är jobbig. Baserad på nästintill obefintlig information där källorna till 100 % är ideologiska motståndare av Kina, har vi överraskande okritisk skapat oss en obalanserad världsbild. Vår förmåga att kritiskt ifrågasätta är obefintligt, ironiskt nog är just denna värdegrund en av bärbjälkarna i västerländska demokratier.

Med denna utgångspunkt är risken för felbedömningar och missuppfattningar gigantisk.

I samband med maktskiftet i Kina 1978 började en ny era. Deng Xiaoping initierade en reformprocess som bygger på idén om ett land med två ekonomiska system. Efter 30 år med ekonomisk framgång i Väst var det uppenbart för Kinas ledare att marknadsekonomiska sätt att organisera ekonomin på hade stora fördelar. Dock fanns det sidor vid dessa idéer som inte var lika självklara. Utmaningen var att optimera balansen mellan marknadens osynliga hand och statens synliga hand. Det överordnade målet var att skapa ett bättre liv och en högre levnadsstandard för det Kinesiska folket.

Utmaningen var enorm, hur skulle man gå tillväga? Ingen har gjort något liknande tidigare. I åren som följde etablerades ett samarbete med världsbanken. Målet var att studera och analysera internationella erfarenheter från liknande liberaliseringsprocesser, anpassa dessa i samarbete med Kinesiska myndigheter och bistå med relevant kompetens vid implementering. Starka nationella samhällsinstitutioner skulle etableras och grunden för det som skulle bli en kapitalmarknad blev lagd. Från tidigt åttiotal har Världsbankens landskontor i Kina varit institutionens största avdelning, och haft en betydlig insikt i regimens reformprocesser. Det långa nästintill anonyma samarbetet har varit överraskande opolitiskt och därför mycket unikt.

Med bakgrund i det historiska samarbetet är Världsbanken förmodligen den institution som bäst kan ge en balanserad bild av den gula faran.

Som ett resultat av Kinas två-system utvecklades landet till att bli världens fabrik. Västerländska företag (från politiskt korrekta demokratier) etablerade sig i landet och drog nytta av billig och oreglerad arbetskraft. En ökande volym av råvaror importerades till Kina och färdiga prisvärda produkter producerades för export till ideologiska rättroende och miljöbevista konsumenter i västliga demokratier. Mänskliga rättigheter och värdiga arbetsförhållanden blev i utbyte mot billiga varor offrat på dubbelmoralens altare.

År 2001 blev Kina antagen som medlem i WTO, regimen för handel blev förutsägbar och tydligt reglerad. Kina blev definierad som ett utvecklingsland men utan en demokratisk regim. Sistnämnda resulterade i vissa nackdelar, men att bli definierad som ett utvecklingsland gav helt klart fördelar. Utländska företag fick inte längre dra nytta av billig produktionskapacitet utan att lämna kvar ett mervärde i landet. Tydliga regler för överlämnande av produktionsteknik och produktegenskaper blev fastställda.

Developed country Members shall provide incentives to enterprises and institutions in their territories for the purpose of promoting and encouraging technology transfer to least-developed country Members in order to enable them to create a sound and viable technological base” (TRIPS Article 66.2)

Sen 1981 har Kina enligt Världsbanken lyckats lyfta ca 850 miljoner människor över FNs fattigdomsgräns. I Snart 40 år har landet haft en ekonomisk tillväxt kring 9 %. Enorma summor har investerats i infrastruktur, för varje dollar som investeras i förnybar energi i USA investerar Kina 3 dollar. Sen år 2000 har BNP ökat med drygt 900 %, senaste 10 åren när västvärlden ekonomiska tillväxt varit obefintlig har Kina ytterligare tvådubblat volymen.

Utvecklingen är helt unik och saknar sitt historiska motstycke.

Via 5 års planer antog Kina ambitiösa mål, och i stor utsträckning har man nått dessa. Resan har självklart inte varit utan grus i maskineriet men så långt har Kina i imponerande grad lyckats.

Den enorma ekonomiska volymökning som numera inte drivs av export men av inhemsk konsumtion gör Kina till en ekonomisk gigant. 1,4 miljarder o-belånade kineser är en enorm marknad. Vid utgången av år 2026 antar konsensus att Kina är världens största ekonomi, och året 2014 var Kina världens största exportnation.

Detta går självklart inte opåaktat hän, den Amerikanska synen på Kina har ändrats radikalt senaste 10 åren. Tidigare var en övervägande del av amerikanska befolkningen vänligt inställd, nu är bilden en helt annan. Här är skillnaden mellan republikan och demokrat liten.

Den amerikanska administrationen utryckte för en tid sen ”Vi har hittat vår nya fiende” dock är det osäkert att nuvarande administration klarar samla stöd för den extrema fiendebild man försöker etablera. Priset för ”America First” och flerfrontskriget verkar påskynda en östlig orienteringsprocess I Europa. Vidare verkar det som om handelskriget, Iranavtalet, Parisavtalet och allmänt oförutsägbart beteende mm bryter upp etablerade allierade relationer. Även England har senaste tiden valt en ovanligt distanserad USA strategi. Enligt Tyska exportbolag anser en övervägande andel att Kina är en mer pålitlig handelspartner än USA.

Det politiska brus som handelskriget genererar skapar en global odefinierad oro där företag skjuter på investeringar och konsumenter väntar med inköp. Amerikanska hushåll får dyrare importvaror och därmed något lägre konsumtions-kapacitet. En avkylning i efterfrågan ger lägre inflationstryck och förlänger perioden med låga räntor.

Även Sydeuropa upplever en lägre tillväxttakt, dock är den upplevda framtidstron betydligt lägre än uppmätt ekonomisk aktivitet. Från politiskt håll har Sydeuropeiska länder en ovanlig varm attityd till Kina, och tittar man på vart Europeiska företag gör utländska investeringar är Kina en klar nummer 1.

Hushåll och företag kommer gradvis att vänja sig vid bruset från handelskriget, efter som tiden går och ryktarna om Kinas död visade sig vara överdrivna kommer konsumenterna igen få nytt mod. Samtidigt kan vi förvänta en högre volym från den Amerikanska administrationen, tuffare tongångar från USA och ett moderat Kina vill nog sannolikt isolera USA och snabbare förskjuta sympatin mot öst.

Något lägre global tillväxt kan förväntas men en global lågkonjunktur är mycket osannolikt.